eviga längtan till ljus och frid

min klasskompis sa häromdan att vår generation har bytt ut väder och vind-kallpratet mot trött och seg-kallpratet. och jag tror det är så sant. vi är en trött generation. ibland är det det enda vi orkar prata om. vi vet heller inte alls vad vi ska göra av vår trötthet. vila? inte göra något alls? ta det lugnt? sova middag? ta en tupplur? inte riktigt 80-talisternas grej. vi kan ju sova när vi dör. och fram tills dess konversera om vår trötthet. och om allt vi gjort, och alla vi känner, och allt vi ska göra.

man kan känna att det står 80-talist skrivet i min panna. se följande ord som ett typexempel, taget direkt ur verkligheten, på hur det kan gå till:

min kropp och min själ skriker i detta nu efter jullov. jag är verkligen dödstrött. vintermörkret suger musten ur hela mig. när jag kommer hem efter elva-timmarsdagarna i skolan, som i för sig är givande, kul och bra på alla sätt, vill jag bara lägga mig på sängen och blunda och döva huvudvärken. egentligen borde jag ringa nån, eller göra lite mer skolarbete, eller städa, eller börja packa. men allt jag orkar är att praktisera och formulera min trötthet.

men idag snöade det. pudersnö som lyser upp. kall och klar utomhusluft byter ut lungornas unkna inomhusluft när jag går utanför dörren. och snart. snart är jag ledig.

kan inte

det är svårt att vara människa. läste läkare utan gränsers tidning på morgonen och blev återigen påmind om att en stor andel människor här i världen har tuberkulos och aids och blir våldtagna av soldater i krigssyfte och har förlorat sina föräldrar och äger i bästa fall bara en filt och en lykta och måste fly för att deras hem svämmar över och kommer till ett nytt land där man bara blir hatad.

och vad gör jag?

äter tre kexchoklad på en halvtimma bara för att orka fortsätta.

osammanhängande och mest för att jag kommit på hur man gör om till polaroid

små små spår av höst

november, jämngrått ute, men ett fint träd gör mig sällskap. jag har en skön söndag. jag har en skön höst, som mer börjar likna vinter. det ska bli fint med snödrivor och julsånger och bröllop och allt annat den för med sig.

kanske är dags

nej, här händer det inte mycket. det händer dock en del irl. bloggen har vilat, och det kanske den kommer fortsätta göra ett tag. jag får se. men för er som längtat, trängtat och hoppats, och framförallt undrat över vad som försiggått sedan sist, så kan jag leverera följande:

jag har börjat återse rederiet. jag bor i norrland. jag lyssnar på hanson på skoltid. jag har varit i överkalix samt i en gruva femhundra meter under mark. jag har för första gången i mitt liv ett eget badrum. jag har fått tjocksockar av en livsgullig mormor (som tyckte att södern är blöt och osmaklig). jag har sett sverker.

det får räcka så länge.

veckans låt, v 37

psalm noll noll / jonathan johansson

veckans låt, v 36

paper planes / m.i.a.

arkiart

umeå behandlar mig väl.

idag kom miss universum förbi. vi blev invirade i plastfolie och spelade pingviner i grupp. tillsammans skulle vi frakta vattenballonger (ägg) genom stan. folk trodde vi nollades. icke. en vanlig lektion på artyparty campus i umeå. eftermiddagen ägnades åt att skapa en mänsklig sketch på tre minuter med pingvinlogik.

mammas kommenterade min dag med följande ord: "klara, man kan tro att du pluggar till förskollärare och inte arkitekt."

vi var också glada att vi slutade fem och inte sju som annars varit standard.

arki, i'm lovin' it.

veckans låt, v 35

laughing with / regina spektor

nu. nu händer det.

i mitten av gymnasiet kom jag på vad jag ville bli. arkitekt. jag fick rätt bra slutbetyg men kom ändå inte in på utbildningen. jag sökte i fyra år. hade annat att göra när jag inte kom in, ja, förutom förra året, men det löste sig ändå. tänkte att nästa år, det är sista gången jag söker, sen får jag tusan komma på en annan inriktning i livet.

först var jag tredje reserv i umeå och trodde det skulle räcka för att komma in. andra uttaget gjorde mig till första reserv och jag grät av tomhet och besvikelse över att vara så nära, men ändå inte, i en friggebod på gotland.

sen har jag väntat. tänkt att jaja, det kanske blir bra det här ändå.

kring 19.45 ikväll den 20 augusti bad jag nån sorts desperat bön om att jag verkligen, verkligen vill till umeå. jag la till klyschan "men låt din vilja ske", det tog emot men jag försökte verkligen mena det. 20.03 ringde en fin kvinna från umeå arkitekthögskola och berättade att jag är antagen till arkitektutbildningen i höst.

jag ringde mamma och pappa och skrek rakt ut.

så nu flyttar jag. hej då södern, hej nord. tack och amen.

läsläsläs

integration är svårt på många sätt och vis. hur man än gör för att angripa ämnet blir man antingen rasist eller pk. så därför väljer de flesta av oss att inte angripa det alls. men nu är det ju viktigare än någonsin att grotta ner oss i integrationsproblemen som tydligt finns i sverige, eftersom sverigedemokraterna med största trolighet blir inröstade i riksdagen nästa år (även om jag lever på hoppet att det inte blir så).

och då är det läge att läsa den här boken:

intressant och ärligt rakt igenom, om en familj som flyttar från stockholms innerstad till betongförorten tensta. man blir utmanad och sorgsen och glad på samma gång. och vill göra nåt åt alltihopa. men vad?

jag är konstig

varför sitter jag och gråter när jag ser det här?

veckans låt, v 30

en vänlig grönskas rika dräkt / anders widmark trio

på tandem runt ven

emelie och färdmedlet och väg och harmoni och fält och natur.
det finns ju så många sådana här hus. borde inte jag kunna få bo i ett sånt nån gång?

livs-kom-i-håg.

skulptur på en konstnärsgård hos den mest nöjda människa jag träffat.

härmed utsett till världens vackraste rum.

åå.

snygg kycklingssallad på charmstökig och fin restaurang där vi skrattade ihjäl oss åt livscoachingböcker, tog igen oss och lyssnade på per sinding larsen och fredrik lindström som satt vid bordet bredvid.

emelie och tycho.

alltså. emelie. skönare människa finns knappt.

ja man njuter liksom. eller nåt.

pytteliten ö och ändå är vi vilse. eller, kanske bara runtåkandes på måfå.

fält! väg! harmoni! ven!

har du grävt någon grop idag?

det här med att citera låttexter.

ibland gör man det kanske för att verka lite mystisk. lite fjorton-år-svår-förstå-mig-men-inte-helt. kanske skriver man i sin statusrad på fejs att "i used to make you songs so easily", och ingen fattar riktigt mer än att man kanske är lite vemodig och eventuellt olycklig kär. och det kan räcka så. man vill bara blotta lite av sig själv.

eller kanske bloggar man fina foton i motljus och kvällsljus med en passande hellström-text till, kanske "och vi satt på gräset som växte i takt med himlen".

det är liksom fint. men också lite svårtillgängligt. som läsare hoppar man ofta över texten, om man inte känner igen låten. annars är det svårt att få in sammanhanget.

nu ska jag också citera låt. men hav tålamod. läs igenom hela texten nedan och bara njut. läs och lyssna. det är svensk textkonst.

Har du sett någon häst idag?
Har du tittat utanför din dörr?
Det finns så många saker
Du borde se...

Till exempel:
Vem har ett hjärta
Och vem har det ej
Jag börjar bli orolig för dig
Just för dig

Har du grävt någon grop idag?
Vet du om att det finns djur i jorden?
Det verkar kanske underligt
Men det är sant

Till exempel:
Där finns det spindlar
Med röda små hår
Där finns det larver med fötter på
Och dom går och går

Har du lärt dig något nytt idag?
Vem har sagt att det är dumt att fråga?
Man har väl rätt att undra
Eller hur?

Till exempel:
Varför vill alla bo i en stad?
Dåliga lungor och ingen glad
Ingen glad...

stort äpple

uppgörelse med fördomar

det är tydligen, eller kanske har det precis varit, stockholmsvecka i visby. bläk usch päck. stockholmsveckan totalförstör min sinnebild av harmoniska fina gotland med allt det karga och ödsliga men ändå välkomnande. med alla sina små fiskrökerier, konstgallerier med tovad ull och keramik, saffranspannkakor, kalksten och gotlandsgårdar. vad ska obehagliga stockholmsbrats dit och göra?

malin tycker att jag borde ändra inställning, och så är det nog. kanske måste jag också inse att på gotland finns plats för alla, även för stekstockholm. och det är på ett sätt fint. men först känner jag att jag behöver göra upp. här kommer alltså min lista över saker jag tycker är obehagligt med den obehagliga stockholmsmentaliteten:

• nervösa och irriterade stressammanbrott när man måste vänta i sju minuter på tunnelbanan.
• okunskapen om geografin utanför innerstaaaaan.
• stressen, folkmassan och shoppinghysterin på hamngatan en lördag klockan tolv. få saker får mig på sämre humör.
• att alla åker till exakt samma ställen exakt samtidigt. båstad/gotland/skärgården.
• alltid alltid alltid viktigt vara hipp och fashion.

så. nu kan jag gå vidare.

veckans låt, v 28

times like these / foo fighters

piffupp i vardagen

få ett paket med ett boklån hemskickat av fina elin.

kvällsbada i ett mörkt men alldeles lagom varmt öresund.

baka chokladbollar i mitt lilla kollektiv och prata järvar, kärlek, juridiska system och fina föräldrar.

skratta så man får skönt magont på sitt jobb, mitt bland ytligheter och säljkrav.

tänka att livet både är upp och ner, samtidigt.

malins kill i nacken och innan klockan slagit tolv.

inse vad man har först när man snart ska lämna det.

så typiskt livet. för övrigt:

"livet är det bästa som hänt! jaa, det enda som hänt, åtminstone på den nivån."

veckans låt, v 27

eet / regina spektor

sthlm några dagar i juni

waldemars udde I.waldemars udde II.
picknick.
efter måns-effekten.

vy under allsång.
en skans.
kvällning.

gud, guuuud

well. humanisterna slår till igen. jag blir alldeles matt. på människors (ofta inklusive jag själv) i allmänhet och på humanisternas i synnerhet dåliga perspektiv och fördomar. det finns så mycket jag vill säga om det här. istället blir jag bara matt. men kolla här istället, där har vi en bra sammanfattning på testet och dess brister som jag gladeligen skriver under på. men säga vad man vill om sturmarks fellas, men få igång debatt, det kan dom.

annars är jag i detta nu genomförkyld och misstänker sorgset att jag är något immun mot nässpray. inget verkar hjälpa. men jag är glad i hjärta och själ ändå. jag har så fina dagar nuförtiden. ikväll till exempel kom ola och stephanie plötsligt till malmöt och vi var på konsert och drack honungste hos oss. och igår var jag i linköping hos käraste fnys&slam och blev omhändertagen och roadtrippade till en lejonkungenklippa och ett slott.

jo. så en ska inte klaga inte.

veckans låt, v 23

1234 / feist